Här kommer fortsättningen på Värmlandsresan... (Som vanligt kan man få en lite större bild genom att klicka på fotona.)
Inne i Karlstad styrde vi mot Värmlands Museum, där vi åt en mycket god buffé - den ugnsbakade laxen t ex var delikat. Kaffe och chokladkaka med jordgubbe och rosa vispgrädde var en god avslutning. Det var när vi kom ut från museet som vi insåg att det lilla fåtal löpare som vi sett när vi gick in - nu hade blivit en hel lavaström av människor... Och vår buss var alltså instängd därbakom. Det tog nog mer än en timme innan vi kunde fortsätta till Alster.
En rar staty i bassängen vid Värmlands Museum
Mot maten!
Bussen fick vackert vänta till sist
Guiden på Frödings Alster förvarnades om att vi skulle bli sena och väntade snällt på sällskapet. Hon var en god berättare, och det var mycket om Gustaf Fröding vi fick höra som vi inte hade en aning om. Hans släkt hade ägt Alsters Herrgård under lång tid, och själv föddes han där - men bodde där bara något år, för sedan fick barnen flytta till släktingar i närheten, eftersom mamman fick en förlossningspsykos och låg på behandlingshem och pappan var ute och gjorde Europa, efter att ha gjort en del dåliga affärer.
Det var ändå tur att de var flera syskon - lille Gustaf hade tre äldre systrar. Under alla år var de ett stort stöd för honom, kanske särskilt den äldsta, Cecilia. I 20-årsåldern träffade han vid ett tillfälle den ungefär jämngamla Selma Lagerlöf, som senare har skrivit: "Han var vacker som en Lord Byron. Tyvärr behagade han ingenting säga". Gustaf var nog en ganska blyg ung herre!
När fadern gått bort ärvde barnen en stor summa pengar. Tyvärr slarvade Gustaf bort sin del på mindre tid än ett år. Han låg vid universitetet, men fick aldrig någon examen utan festade mest och grundlade sitt alkoholberoende.
Under sin levnad gav han ut åtminstone 10 diktsamlingar. Med "Stänk och flikar" gjorde han skandal (dikten Skaldens morgondröm), och blev även åtalad - fast frikänd. Vid flera tillfällen togs han in på mentalsjukhus, även om man numera är osäker på vilken diagnos han borde ha haft.
Han var en mycket populär skald bland den stora allmänheten. En nationalinsamling gjordes så att han de sista fyra åren av sitt liv äntligen fick ett eget boende i Villa Gröndal på Djurgården, tillsammans med en kokerska och sin trogna sköterska. I februari 1911, endast 50 år gammal, avled han där.
Varför har han blivit så folkkär? Kanske för att det finns något för de flesta att hämta - från naturromantik (Kung Liljekonvalje av dungen) till saga (Ett gammalt bergtroll) till humor (Jonte och Brunte). Många uttryck kommer ju också från hans dikter som "Strunt är strunt och snus är snus, om ock i gyllne dosor, men rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor." Så rätt han hade!
Fröding lekte även med ord, som i dikten Farväll. Länken går till en inläsning av den sorglustiga historien.
Åtminstone två teaterpjäser har skrivits om hans liv: "Sjung vackert om kärlek" och "En dåres sånger".
Alsters Herrgård
Guiden berättade och läste några av Frödings dikter
Intresserade åhörare
Villa Gröndal, målad av Prins Eugen
Dagens sista resmål var Stolpens trädgård i Ölme. Det är en liten plantskola mitt bland tallar och granar, och med många ovanliga växter. Rena julafton för en buss med trädgårdsdiggare! Ägaren Jonas Grund hade händerna fulla med att visa plantor och berätta. Det är tur att dagens bussar är försedda med rejäla bagageutrymmen...
Solen sken skönt vid Stolpens trädgård
Jonas hade jämnt sjå att svara på alla frågor
Vid en stilla sjö tog vi en bussfika innan hemfärd
Trötta men belåtna kom vi hem till Eskilstuna, fulla av intryck, idéer och inspiration. Och med en och annan växtkasse...
Söndagen fick nog bli planteringsdag hos många!
/ eo
P.S. De flesta brukar tycka att det är rätt trevligt att vara med på något foto i bloggen, men jag vet att det även finns dom som inte alls vill vara med på bild. Vilket vi givetvis respekterar. Säg bara till i så fall! D.S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar