Inte bara den fullvuxna skalbaggen är hungrig, det gäller även för dess larv sedan som sitter under bladen. För att försvara sig mot rovdjur - och människor kanske - täcker den in sig i sin egen avföring, och sitter som en kladdig liten bajskorv under bladet. Synnerligen otrevligt! Gummihandskar och en hink vatten är ju boten här. (Eller trädgårdsslangen, men då sprider man ju de små odjuren lite varstans.)
Vad kan man annars göra åt eländet? Först och främst - kontrollera liljorna regelbundet. Och sedan kvickt samla in baggarna. Om den känner sig upptäckt släpper den genast taget och hamnar upp-och-ned på marken, med sin svarta undersida uppåt - nästan osynlig. Men man kan förekomma den genom att hålla ena handen under, medan man plockar ohyran med den andra. Någonstans såg jag förslaget att vara beväpnad med en såsslev att fånga upp rymlingen i. Alla sätt är bra utom de tråkiga!
För den som tycker att det är väldigt otrevligt att klämma eller trampa ihjäl marodörerna har jag sett förslaget att ha med sig en liten burk med T-sprit, och där tippa ned de röda skadedjuren.
På Svensk Trädgårds hemsida gavs även förslaget att lägga grus under plantan, för att göra det mindre lockande att krypa ner i jorden där för att gömma sig. Eller för att under hösten gräva ner sig för att utvecklas från larv, via puppa till färdig insekt.
För att göra liljan mindre attraktiv som skalbaggsföda kan man även spruta den med Tabasco utblandat i ljummet vatten.
I övrigt så är det plocka, plocka och plocka som gäller... Extra viktigt nu i början på säsongen, om vi ska få chansen att se liljorna blomma i år.
I vår trädgård har vi en handfull kungsängsliljor - verkligen en älsklig liten blomma. Häromdagen hittade jag en avbiten blomma i rabatten - med den röde förövaren sittande under. Den enda förmildrande omständigheten var väl, att då plockade jag in den i en vas att titta närmare på - det hade jag nog inte haft hjärta till annars!
/eo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar