onsdag 22 april 2009

Knoppar som brister




Buskar, häckar och träd börjar skifta i ljusgrönt - om värmen kommer tillbaka slår de snart ut. På en del buskar börjar även blomknopparna visa färg - som här på magnolian "Leonard Messel", som så småningom får ljusrosa blommor. Vinterknopparna är luddigt grå, som vide nästan, men nu börjar de lysa mörkrosa.



"Ja, visst gör det ont när knoppar brister
- varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt som tär och spränger?
Ja, visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer - och det som stänger"


"Ja, visst är det svårt när droppar faller
skälvande av ängslan tungt de hänger -
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem nedåt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra.
Svårt att vilja stanna - och vilja falla"

"Då, när det är värst och intet hjälper
brister som i jubel trädens knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller
faller i ett glitter kvistens droppar.
Glömmer att de skrämdes av det nya,
glömmer att de ängslades för färden.
Känner en sekund sin största trygghet -
vilar i den tillit som skapar världen"

Visst är det vackert? Karin Boyes dikt blir aldrig omodern!



/ eo

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar