söndag 19 februari 2012

En sparv är inte alltid en sparv

.
När Nils-Bertil var liten kallades de där små grå kvittrande fåglarna för "tjiflipen" uppe i Norrland, medan här nere hette de ju gråsparvar.

Med tiden har vi sett att gråsparvarna numera är i minoritet - att sparvflocken mest består av pilfinkar, med brunt på huvudet.

Pilfink med sin bruna hjässa


När vi började vara med på fågelräkning från fönstret i januari, plockade vi fram den lilla kikaren också, och upptäckte då att det faktiskt fanns flera sorters "sparvar" vid fågelbordet!

I små flockar hittade vi gråsiskorna, nätta, pigga, små fåglar som även försåg sig själva av fröställningarna på ölandstoken. En liten fin röd "mössa" har de på huvudet, som kan vara svår att se utan kikare - i alla fall om inte solen skiner...

Kalas på trädgårdsbordet



Gråsiskor



Gråsiska med röd "mössa"

En liten kusin till dem hälsar också på i vår trädgård - grönsiskan. Mindre och nättare än grönfinken, men också den med grönt och gult i fjäderskruden. Även den har för det mesta med sig några kompisar, åtminstone en 4-5 stycken.


Grönsiskehonan, en gulgrön "sparv"


Till glädje både för fåglarna och för oss människor så har dagsljuset nu ökat med drygt 1,5 timme på morgonen (solen går upp 7.11) och nästan två timmar på kvällen! (Solen går ned 16.50.) Jämfört med den 1 januari. Vi går mot ljusare tider!

/  eo

.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar