fredag 24 september 2010

Mera vilt än tamt

.
Även om jag gör vad jag kan för att hålla undan ogräset så är utgången långt ifrån given.... En del sorter har jag dessutom ingått vapenvila med och låter få smyga in lite i något hörn. De är ju så vackra de också!

Det senare gäller jordrevan (Glechoma hederacea) som å ena sidan verkligen kan vara en pest och väva in marken där den trivs, men å andra sidan är den en så trevlig utfyllnad i små buketter. På Löta såg jag den t o m i kruka, i brokbladig form. Fast då var den nog tänkt för urnor. När jag tittade runt lite på Nätet så såg jag att jordrevan faktiskt odlades förr som prydnadsväxt! Och man använde den även i sallad och till te. Fast jag läste också någonstans att dess eventuella giftighet inte är riktigt utredd, så det kanske kan vara onödigt att testa. Den togs i alla fall med när emigranterna for till Amerika, och finns alltså även där numera.

Här står lite mera om jordrevan:
http://www.luontoportti.com/suomi/sv/kukkakasvit/jordreva

Ett av de vanligaste namnen (översatt från engelskan) är tydligen mark-murgröna. Och det är ju precis så de små fina bladen ser ut, med sina rankor.

Andra ogräs/vildblommor jag gärna plockar på tomten är styvmorsvioler, stinknävor och vitplister. Och deras släktingar odlar ju många av oss!

Ja, hur är det nu man säger "If you can't beat them - join them!"

/  eo

Än blommar några Old Schneewitchen-rosor, och får sällskap av jordreveslingor


Violerna blommar snällt nästan hela året. Här tillsammans med rädisblommor


Den lilla stinknävan är så söt, och bladen så graciösa...


Vitplistret försöker lura i en att den är en brännässla - men det går jag inte på!
.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar