Hungriga och signalröda sitter de där och hukar i bladvecken, gärna två och två... Jag går dagliga insamlingsräder, och decimerar stammen med så många jag hinner. För att undvika att mina liljor blir helt kalätna (som jag varit med om) - och för att förekomma de uräckliga äggsamlingarna som annars blir följden, de som baggarna gömmer under bladen i slibbiga klickar av sin egen träck. Säkert missar jag åtskilliga små odjur men man får ju försvara sig så gott man kan!
/ eo
Nog är de ståtliga, kejsarkronorna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar